Hur undviker man IPRED-lagen? Använd OneSwarm!

24 mars 2009 at 13.18 (Övervakning, Fildelning, Säkerhet) (, , , , , , , , , , , , , , , , )

Jag har noterat att väldigt många av de som kommer till denna sida via sökmotorer gör det genom att söka efter saker såsom: ”komma runt ipred lagen”, ”osynlig på internet”, ”hur man undviker ipred”, ”ipred-lagen komma runt”, ”gömma sitt ip-nummer” osv. Det verkar alltså som att många, på goda grunder, är rädda för vad som kommer hända när IPRED-lagen träder i kraft den 1 april. Därför har jag en tid planerat att göra en större undersökning och genomgång av ett antal anonymiseringstjänster på nätet.

Jag har skrivit att antal längre texter som jag tänkte publicera om hur man använder bl.a. Tor, i2p, Freenet och Stealthnet och hur de fungerar. När OneSwarm dök upp för ungefär en månad sedan så insåg jag dock att det var meningslöst att söka längre, detta var något som faktiskt kunde slå igenom, stort.

OneSwarm fungerar så att du kopplar upp dig medelst en säker anslutning mot ett antal av dina vänner, eller åtminstone människor som du litar på. Sedan kan du söka i och ladda ned det material som dessa delar ut. Men det slutar inte här, den sökförfrågan som du skickar ut till dina vänner skickar de i sin tur vidare till sina vänner (som du inte vet vilka de är) och de till sina vänner osv. Detta betyder att du söker hos alla datorer som sitter ihop i samma ”svärm” som du. Om du sedan hittar det du sökte efter och vill ladda ned det så kommer det bara gå säga att materialet kommer via en av dina vänner, men det finns inget sätt för dig att veta vilken av sina vänner denna vän i sin tur laddar ned ifrån för att skicka vidare till dig, eller i hur många steg detta går.

OneSwarm är alltså ett fildelningsnätverk med hög grad av anonymitet. Du kommer att ta emot data och skicka det vidare, men det går inte ta reda på vem den ursprungliga avsändaren är eller vem den tänka mottagaren är. De enda du känner till i nätverket är de som du lagt upp som dina vänner; alla som befinner sig bortanför din vänkrets är anonyma för dig, och dina vänner kan du ju (förhoppningsvis) lita på.

Det finns dock ett sätt till att bli ännu säkrare, för varje vän finns det ett alternativ att låta dem vara en s.k. ”limited friend”. Sådana vänner kan inte se vilka filer du delar ut, utan för dem är du bara en dator i nätverket som vidarebefordrar data till och från dem. Det säkraste sättet att använda OneSwarm på är att låta alla vänner vara ”limited” och ändra detta tillfälligt vid behov. Faktum är att alternativet ”limited friend” borde vara förvalt för alla vänner–kanske blir det så i framtida versioner av programmet.

OneSwarm är dock långt ifrån det första verktyget att att fildela anonymt, och kommer knappast bli det sista, men det kom i precis rätt tid. Rättegången mot killarna bakom The Pirate Bay har aktualiserat behovet av anonymitet vid fildelning mer än någonsin.

OneSwarm lyckades till och med nå fram till de större tidningarna, där man krasst konstaterar att de lagar som stiftats i och med detta blir helt verkningslösa. Henrik Pontén hävdar naturligtvis att han inte är orolig:

”Oneswarm bygger på tillit bland dem som begår brotten. Det räcker med att en i swarmen inte vill begå brott så faller hela konceptet, säger han.”

Detta är en sanning med modifikation. Han har rätt så långt att om någon av dina vänner är övervakad eller om någon av dina vänner får sin dator beslagtagen så kommer de som undersöker den att kunna se att vederbörande har dig med på sin vän-lista samt vad du delar ut. Detta undviker man dock väldigt enkelt genom att sätta alla sina vänner till ”limited friend”. Det är knappast så, som Pontén säger, att hela svärmen faller sönder om en nod blir nedtagen, tvärtom är systemet väldigt feltolerant; se uppsatserna som publicerats av universitetet i Washington om OneSwarm för detaljer om detta.

Fildelningen kommer inte sluta bara för att det kommer repressiva lagar som vill förbjuda den. Det enda som kan hindra fildelning är att göra den ointressant genom att skapa stora, bra, lagliga tjänster som folk vill använda istället.

Det är ju faktiskt så att regeringen och EU inte har svenska folket med sig i dessa frågor, eller ens kulturskaparna själva. Inte mindre än 79 procent av alla män i åldrarna 15 till 29 år och 65 procent i åldrarna 30 till 49 år är emot IPRED-lagen, och de siffrorna lär med all sannolikhet öka. Beatrice Ask visar på en ofattbar arrogans och naivitet när hon säger:

”Politiker måste även fatta beslut som är obekväma. Hon tror att opinionen påverkats av den högljudda debatten och att stödet kommer öka när lagen väl är införd.”

När lagen väl är införd kommer det som tidigare ”bara” var ”hörsägen” från hur det fungerat i alla andra länder att komma ut i den bistra verkligheten här, nu, i Sverige. Det är möjligt att upphovsrättsmaffian kommer vara mer restriktiv här i början pga. den högljudda debatt som varit här, men förr eller senare kommer barnfamiljer få utpressningsbrev. När det sker, så kommer rimligen ännu färre vara för lagen.

Min bedömning är att Internet och våra datorer i framtiden kommer vara mer slutna och anonyma, men kanske främst krypterade. OneSwarm är ju ett ganska begränsat verktyg i det att det ”bara” går använda för anonym fildelning. För den som behöver ett mer övergripande skydd är de olika VPN-lösningar som finns att rekommendera. Det finns flera stycken sedan förut, och så sent som i går öppnade personerna bakom The Pirate Bay ytterligare en sådan lösning, kallad Ipredator, dock bara för betatestning.

Det är möjligt att OneSwarm i framtiden, om det får stor spridning, kommer utökas för att även möjliggöra andra typer av kommunikation över internet än bara fildelning. Om inte så verkar bl.a. projektet med Phantom-protokollet lovande. Jag tror att på sikt är det precis vad som kommer att behövas och vad som kommer att dyka upp. Ett helt decentraliserat, säkert, motståndskraftigt och framförallt isolerat (från det övriga Internet) transportprotokoll genom vilket andra program/protokoll kan kommunicera.

Om fler sätt att skydda dig, din information och din kommunikation kan du läsa här och här.

Kanske har jag glömt nämna att det går bra för filmbranschen, förresten?

I juni startar striden på allvar i EU, rösta för ett mer demokratiskt och mindre övervakat Europa!

Pingat på Intressant.

Annonser

Direktlänk 7 kommentarer

IPRED-lagen

23 november 2008 at 13.03 (Fildelning, Politik) (, , , , , , , , , )

Den hetaste frågan i bloggosfären just nu handlar om det s.k. IPRED1-direktivet. Denna fråga kan inte ha gått många förbi. Nöjesindustrins förespråkare menar att vi måste stå upp för artisters möjlighet att försörja sig på sina verk. Gott så, men problemet är att invändningarna mot lagen inte huvudsakligen handlar om fildelningens vara eller icke vara.

IPRED-lagen har debatterats i veckor, men problemet som jag ser det är att man debatterar olika saker, eller undviker att debattera sakfrågan. Istället för att debattera den faktiska lagen, så debatterar man fildelning.

Det huvudsakliga problemet med lagen är att den inte är rättssäker. Den gör det möjligt för privata, starka ekonomiska intressen att ”leka polis” och bedriva ren utpressning mot svenska barnfamiljer. Musik- och filmbolagens intresseorganisationer, t.ex. Antipiratbyrån, kommer skicka ut kravbrev på tiotusentals kronor för att inte ta ärendet till domstol, där man riskerar att få betala ännu större belopp. Detta har hänt i alla andra länder som liknande lagar används i, och det finns ingen anledning att tro att de kommer göra annorlunda här. Beatrice Ask menar dessutom att detta precis är vad lagen skall användas till.

Man kan ju givetvis tycka att man får skylla sig själv, om man bryter mot lagen får man väl ta konsekvenserna? Ja, det är såklart sant, men problemet är att de summor man kan komma att få betala är helt enorma, och under inga omständigheter i proportion till brottet. I Danmark tog en kille livet av sig för att han inte någonsin skulle ha råd att betala tillbaka sin skuld. Dessutom är det väl polisen som skall lagföra brott, inte privata ekonomiska intressen?

Lagen kommer dessutom endast kunna komma åt de som inte har teknisk kompetens att undvika att åka fast. Det är otroligt enkelt att göra sig omöjlig att komma åt för musik- och filmindustrin, bestyckade med IPRED-lagen, genom att använda t.ex. en anonymiseringstjänst (t.ex. Relakks, Dold etc.). Men vanligare kommer troligen bli att man använder något av de otaliga anonyma fildelningsnätverk eller fildelningsprogramvaror som finns, t.ex. Freenet, Stealthnet, I2PSnark, iMule etc. (Läs mer om hur du skyddar dig på Internet här eller här.) Faktum är att somliga menar att IPRED-lagen är dålig just för att den kommer göra användare på Internet mer anonyma och att det skulle försvåra utredningar av t.ex. barnporrbrott.

Ett argument som ofta återkommer från lagens företrädare är att den måste antas, då den bygger på ett EU-direktiv. Ja, det är sant att den bygger på EU-direktiv, men den svenska regeringen går lägre än EU-kräver – Sverige måste INTE ge antipiratorganisationerna polisiära befogenheter, det är en ren lögn!

Dessa problem ovan är dock inte de som diskuteras, utan det blir ofta en diskussion om fildelares ”bristande” moral eller hur man skall göra för att garantera kreatörernas löner. Moraldiskussioner är dock vanskliga att ge sig in i och huruvida man skall garantera en viss bransch en fast inkomst är väl snarare en ekonomipolitisk fråga än något som har med upphovsrätt att göra.

Det är problematiskt varje gång någon säger: ”Ska jag komma hem till dig och sno ditt <fyll i valfritt husgeråd>?”, för faktum är att det inte har något med debatten om IPRED-lagen att göra. De blandar dessutom ihop äganderätt och upphovsrätt. Fildelning ÄR inte stöld, men fildelningsmotståndarna kommer aldrig sluta kalla det för stöld.

Andra argument som hörs ofta är: ”Hur ska då musiker och filmskapare få betalt?” eller ”Fildelningen kommer utarma kulturutbudet!” Först och främst har det inget med IPRED-lagen att göra, men sedan måste man givetvis fråga sig hur de får betalt idag och hur kulturutbudet har förändrats under de 10 år som fildelningen varit utbredd? Christian Engström diskuterar detta här.

Som tur är verkar den yngre generationens politiker (i de etablerade partierna alltså, andra förstår redan) förstå problemen. Lisa Bergman i Fokus slår huvudet på spiken:

”Internet är 2000-talets slagfält och striden står mellan de äldre som har den ekonomiska och politiska makten och de yngre som har de praktiska och tekniska möjligheterna.  Den äldre generationen kriminaliserar och fördömer medan den yngre suckar, skakar på huvudet och fortsätter att använda nätet och alla de funktioner som finns där.”

Gamla etablerade artister gnäller, medan nya bejakar de nya möjligheter som Internet och fildelning ger. Men argumenten mot lagen är många, dessutom är det inte troligt att artisterna kommer få några extra pengar från de domar som eventuellt kommer.

Det finns ingen anledning att införa lagar som är rättsosäkra, godtyckliga och tandlösa.

Stoppa IPRED-lagen nu!

Pingat på Intressant.

Direktlänk 2 kommentarer