How to lose millions of friends in 10 years

15 mars 2009 at 10.54 (Fildelning, Musik) (, , , , , , , , , , , , , , , , , )

När åtalet mot The Pirate Bay släpptes 2008 så fanns artisten Max Peezay (Tom Piha) med som en ”kränkt” upphovsman. Det visade sig dock att Max inte visste om detta och att han till på köpet inte företräddes av IFPI utan ägde sin musik själv. Kort efter att åtalet kommit ut hoppade han således av från det. Max säger:

”Jag tror inte på deras metoder i den här otroligt infekterade frågan. En hårdför linje med fängelse och skyhöga böter leder inte till någon långsiktig lösning. Jag vill inte vara med och sätta någon i fängelse.”

Tydligen skall fler artister önska kunna hoppa av åtalet, men enligt de avtal de skrivit med sina skivbolag har de ingen möjlighet att göra det.

När rättegången sedan väl började så visade det sig att det var fler målsägande inte var med på att ingå i åtalet; den danske producenten Henrik Danstrup, vars gangsterfilm ”Pusher 3” ingick i åtalet, tycker det är: ”‘märkligt’ att han är målsägande i rättegången”. Han säger till radio DR att:

”Det er mærkeligt. Jeg har ellers meget sympati for fildeling, og min sympati ligger på piraternes side. Filmbranchen må finde et nyt koncept for at tjene penge i stedet for at leve i fortiden.”

Ett annat exempel involverar bandet Travis, som själva uppmuntrade sina fans att lägga ut och dela med sig av låtar från deras nya album Ode to J. Smith. Samma fans som sedan IFPI valde att jaga med s.k. cease and desist-brev, för att få dem att sluta länka till låten. Detta gjorde att Travis själva kände sig nödgade att hjälpa fansen mot IFPI. Travis sångare Francis Healy gav till och med konkreta råd till en förlegad industri:

”The problem is, the business is trying to fit old rules on a new model. Like trying to fit the square peg in the round hole. I think someone has to sit down and re-write the rules for the new model. Maybe the PRS rules with stations were put in place when radio was very small and easy to control. The Internet is giant so is hard to govern. Maybe the way ahead would be to look at the big companies like YouTube and MySpace and say, for instance, 2 million people watch a video for a song then they have also been exposed to the advertising that generates profit for YouTube. Maybe PRS could collect money attributed to this in the same way as they do with commercial radio.”

Artisten Benn Jordan, The Flashbulb, fann sin musik säljas på iTunes, utan att få ett öre för det, så han lade ut musiken själv på bl.a. The Pirate Bay. Han säger bl.a.:

”Obviously, the last thing I would want is anyone to be fined or imprisoned for listening to my music. Another feature of uploading my own torrent is that it creates a little legal nesting area on a network otherwise deemed illegal by most governments and RIAA. When someone else uploads a torrent of my music, it is without my approval…on the other end of things, and more importantly, when someone raids an admin’s apartment…no police officer is asking me if I want to press charges.”

Vad gäller upphovsrättsmaffians metoder så innehåller de senaste nyheterna information om att Antipiratbyrån utpressat tonåringar, använder sig av tveksamma metoder, samt ämnar förstöra barns framtid.

Man undrar ju, om inte rättighetsmaffian kan få med sig ens sina egna artister, vilket stöd har de då för sina metoder, egentligen?

Det verkar dock som att de faktiskt inte har så stort stöd för dessa metoder alls, eller åtminstone att stödet minskar. I Storbritannien har 140 artister gått samman och bildat The Featured Artists’ Coalition, FAC, vilka menar att de förbises när nya digitala överenskommelser/kontrakt skrivs. De får inte vara med i utformandet av överenskommelserna och de får ofta inte ens betalt när deras musik används, utan pengarna går istället till skivbolagen menar de.

”Industrins förhandlingar har fokuserat på vinster och rättigheter, men de två intressenter som alltid har stängts ute från förhandlingarna är artister och fans.”

De ställder sig dessutom inte bakom upphovsrättsmaffians bryska metoder utan menar att:

”Om vi följer musikindustrins väg, gör vi inget mer än stödjer protektionistiska krafter. Det är som att försöka stoppa tillbaka tandkräm i tuben.”

Protektionistiska lagar såsom IPRED-lagen för mer skada än nytta. Det senaste är att Kungliga biblioteket i Stockholm känner sig tvingade att stänga ned sitt öppna nätverk, eftersom de inte vill riskera skadestånd eller rättsprocesser. Detta öppna nätverk har de sett som ett utmärkt nytt sätt att distribuera sin enorma mängd material:

”Kungliga Biblioteket har i dag ett öppet nätverk. Det är basen för den framtida utvecklingen av KB. På det öppna nätverket, där vi har våra kataloger, mediematerial, inscannade böcker, kan forskarna koppla upp sina datorer mot. Med den nuvarande lagstiftningen kommer det här inte att vara möjligt. Man kommer att behöva stänga ned det här nätverket, sa Snickars.”

En ny undersökning visar dessutom igen det vi redan visste, de som laddar ned är villiga att att betala för det om det fanns bra lagliga tjänster. Är det mer lukrativt att ge sig på fansen med lagstiftning och att hindra dem från att ta del av musiken än att starta nya bra lagliga tjänster?

Nej, de immaterialrättsliga monopolen skadar både ekonomin och kulturutvecklingen. Det behövs en digital intellektuell allemansrätt!

Annonser

Direktlänk 1 kommentar

När argumenten tar slut …

26 februari 2009 at 21.11 (Fildelning, Piratpartiet, spectrial) (, , , , , , , , , , , , )

På DN Debatt kunde man läsa i veckan att 75 % kommer fortsätta fildela trots att hårdare lagstiftning (IPRED) införs på området. De konstaterar vidare att:

”Det är helt enkelt så att det inte existerar några sociala normer som backar upp de rättsliga normerna på det här området.”

Jag tror att de har helt rätt där. Dessutom tror jag att 75 % är den eventuella initiala nedgången, men sedan tror jag det kommer vända uppåt igen. Dels för att det ”fylls på underifrån”, men även för att det kommer komma nya säkrare tjänster att fildela med — lagligt som olagligt.

The Pirate Bay kommer inte stängas ned oavsett utgång i den pågående rättegången. Inte heller kommer det stoppa den illegala fildelningen i någon större utsträckning. Vad som istället kommer hända är att fildelningen flyttar till krypterade och anonyma nätverk, där det blir helt omöjligt att komma åt någon som fildelar upphovsrättsskyddade verk.

Enligt IFPIss högsta höns, John Kennedy, så lägger de ned astronomiska summor på anti-piratverksamhet varje år. Han började med att säga 20 % av 18 miljarder dollar (!!), vilket med dagens växelkurs (9,83) är nästan 27 miljarder kronor. Sedan säger han något om 200000 pund, vilket är drygt 2,5 miljoner svenska kronor (12,77). Sedan stannar han vid 75 miljoner pund, vilker är lite under 1 miljard svenska kronor. IFPI lägger alltså ned EN MILJARD svenska kronor PER ÅR på anti-piratverksamhet. Hur många helt lagliga The Pirate Bay skulle musikindustrin kunnat skapa för EN MILJARD PER ÅR? I rest my case …

När Ludwig Werner på rättegångens sjunde dag utbrister: ”All musik på Pirate Bay är skadlig!” så blev det smått komiskt. Det fick mig även att tänka på förstörelsen av biblioteket i Alexandria. Enligt legenden skall den arabiske kalifen Omar på 600-talet när de invaderade Egypten ha sagt: ”Endera innehåller alla böckerna koranens ord, och då behöver vi inte läsa dem, eller så innehåller de inte koranens ord och då vill vi inte läsa dem. Så bränn dem allihop!” Enligt legenden skall de ha hålligt badhusen i Alexandria varma i ett halvår efter invasionen. Det är tydligt att IFPIss svenske ordförande anser att The Pirate Bay är ett modernt Alexandriabibliotek, och att allt där som inte är välsignat av IFPI skall brännas.

Kanske har jag glömt nämna att det går bra för film– och skivbolagen. De har ju dessutom börjat hitta nya sätt att tjäna pengar på (*host* över 10 år för sent *host*). Det gör dock givetvis inte att deras syn på fildelning har förändrats.

I dagens avsnitt av rättegångssåpan så var det stundtals ganska otrevligt när Peter Danowsky grillade försvarets vittne Professor Emeritus Roger Wallis. Inte bara ifrågasatte han Rogers forskning och opartiskhet, han hade dessutom mage att ifrågasätta hans professur. Det var otroligt uppenbart att åklagarsidan inte hade några argument mot det Roger Wallis sade, utan kände sig nödgade att attackera hans person istället. Extremt lågt måste jag säga. Roger stod dock på sig och slutade som dagens hjälte. Han avböjde någon ersättning för att han ställt upp som vittne, utan önskade istället (på skämt förmodar jag) att får en bukett blommor skickade till sin hustru. Eftersom Internäten står på Rogers sida mot Danowsky så blev det inte bara en bukett, utan i skrivande stund inte mindre än 129 presenter till ett värde av över 34 000 kr! Skicka du också!

Har du missat århundradets rättegång så kan du se, läsa och lyssna in dig bl.a. här och här.

Det är snart val till Europaparlamentet. Vissa partier vill skydda din integritet och dina demokratiska fri- och rättigheter på och utanför internet. Andra vill det inte. Gör rätt val!

Till musik- och filmindustrin säger jag bara: Ni kan dra åt helvete!

Pingat på Intressant.

Uppdatering: Blommorna har tydligen strömmat in till paret Wallis. Det är sådant här som gör att jag verkligen älskar Internet!

Direktlänk 4 kommentarer