Öppen källkod i e-förvaltningen

26 mars 2009 at 20.30 (Politik, Säkerhet) (, , , , , , , )

Tro det eller ej, men tydligen fattade regeringen i morse ett beslut om att inrätta en e-delegation, vilken, med Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand bakom rodret, skall samordna arbetet med it-baserade tjänster och lösningar i staten. Detta beslut innefattar nämligen en skrivning om öppna standarder och öppen källkod:

”E-delegationen ska i sitt arbete sträva efter att den offentliga förvaltningens e-tjänster i så stor utsträckning som möjligt ska bygga på öppna standarder, använda sig av programvara som bygger på öppen källkod samt sträva efter lösningar som stegvis frigör förvaltningen från beroendet av enskilda plattformar och lösningar.”

De skall även främja övergången till ny teknik, vilket med ett exempel innefattar IPv6. Detta är även det en glad nyhet av många anledningar; kanske främst för att IPv4-adresserna snart tar slut, men även för att IPv6 har inbyggd säkerhet. Kanske kan det ge en sporre till företagen att uppgradera sina nätverk i snabbare takt än som sker nu.

Detta är goda nyheter, men man skall inte sälja skinnet innan björnen är skjuten! Vi får se vad den slitgiltiga åtgärdsförslaget innehåller när det framläggs 30 september.

Annonser

Direktlänk Kommentera

Hur undviker man IPRED-lagen? Använd OneSwarm!

24 mars 2009 at 13.18 (Övervakning, Fildelning, Säkerhet) (, , , , , , , , , , , , , , , , )

Jag har noterat att väldigt många av de som kommer till denna sida via sökmotorer gör det genom att söka efter saker såsom: ”komma runt ipred lagen”, ”osynlig på internet”, ”hur man undviker ipred”, ”ipred-lagen komma runt”, ”gömma sitt ip-nummer” osv. Det verkar alltså som att många, på goda grunder, är rädda för vad som kommer hända när IPRED-lagen träder i kraft den 1 april. Därför har jag en tid planerat att göra en större undersökning och genomgång av ett antal anonymiseringstjänster på nätet.

Jag har skrivit att antal längre texter som jag tänkte publicera om hur man använder bl.a. Tor, i2p, Freenet och Stealthnet och hur de fungerar. När OneSwarm dök upp för ungefär en månad sedan så insåg jag dock att det var meningslöst att söka längre, detta var något som faktiskt kunde slå igenom, stort.

OneSwarm fungerar så att du kopplar upp dig medelst en säker anslutning mot ett antal av dina vänner, eller åtminstone människor som du litar på. Sedan kan du söka i och ladda ned det material som dessa delar ut. Men det slutar inte här, den sökförfrågan som du skickar ut till dina vänner skickar de i sin tur vidare till sina vänner (som du inte vet vilka de är) och de till sina vänner osv. Detta betyder att du söker hos alla datorer som sitter ihop i samma ”svärm” som du. Om du sedan hittar det du sökte efter och vill ladda ned det så kommer det bara gå säga att materialet kommer via en av dina vänner, men det finns inget sätt för dig att veta vilken av sina vänner denna vän i sin tur laddar ned ifrån för att skicka vidare till dig, eller i hur många steg detta går.

OneSwarm är alltså ett fildelningsnätverk med hög grad av anonymitet. Du kommer att ta emot data och skicka det vidare, men det går inte ta reda på vem den ursprungliga avsändaren är eller vem den tänka mottagaren är. De enda du känner till i nätverket är de som du lagt upp som dina vänner; alla som befinner sig bortanför din vänkrets är anonyma för dig, och dina vänner kan du ju (förhoppningsvis) lita på.

Det finns dock ett sätt till att bli ännu säkrare, för varje vän finns det ett alternativ att låta dem vara en s.k. ”limited friend”. Sådana vänner kan inte se vilka filer du delar ut, utan för dem är du bara en dator i nätverket som vidarebefordrar data till och från dem. Det säkraste sättet att använda OneSwarm på är att låta alla vänner vara ”limited” och ändra detta tillfälligt vid behov. Faktum är att alternativet ”limited friend” borde vara förvalt för alla vänner–kanske blir det så i framtida versioner av programmet.

OneSwarm är dock långt ifrån det första verktyget att att fildela anonymt, och kommer knappast bli det sista, men det kom i precis rätt tid. Rättegången mot killarna bakom The Pirate Bay har aktualiserat behovet av anonymitet vid fildelning mer än någonsin.

OneSwarm lyckades till och med nå fram till de större tidningarna, där man krasst konstaterar att de lagar som stiftats i och med detta blir helt verkningslösa. Henrik Pontén hävdar naturligtvis att han inte är orolig:

”Oneswarm bygger på tillit bland dem som begår brotten. Det räcker med att en i swarmen inte vill begå brott så faller hela konceptet, säger han.”

Detta är en sanning med modifikation. Han har rätt så långt att om någon av dina vänner är övervakad eller om någon av dina vänner får sin dator beslagtagen så kommer de som undersöker den att kunna se att vederbörande har dig med på sin vän-lista samt vad du delar ut. Detta undviker man dock väldigt enkelt genom att sätta alla sina vänner till ”limited friend”. Det är knappast så, som Pontén säger, att hela svärmen faller sönder om en nod blir nedtagen, tvärtom är systemet väldigt feltolerant; se uppsatserna som publicerats av universitetet i Washington om OneSwarm för detaljer om detta.

Fildelningen kommer inte sluta bara för att det kommer repressiva lagar som vill förbjuda den. Det enda som kan hindra fildelning är att göra den ointressant genom att skapa stora, bra, lagliga tjänster som folk vill använda istället.

Det är ju faktiskt så att regeringen och EU inte har svenska folket med sig i dessa frågor, eller ens kulturskaparna själva. Inte mindre än 79 procent av alla män i åldrarna 15 till 29 år och 65 procent i åldrarna 30 till 49 år är emot IPRED-lagen, och de siffrorna lär med all sannolikhet öka. Beatrice Ask visar på en ofattbar arrogans och naivitet när hon säger:

”Politiker måste även fatta beslut som är obekväma. Hon tror att opinionen påverkats av den högljudda debatten och att stödet kommer öka när lagen väl är införd.”

När lagen väl är införd kommer det som tidigare ”bara” var ”hörsägen” från hur det fungerat i alla andra länder att komma ut i den bistra verkligheten här, nu, i Sverige. Det är möjligt att upphovsrättsmaffian kommer vara mer restriktiv här i början pga. den högljudda debatt som varit här, men förr eller senare kommer barnfamiljer få utpressningsbrev. När det sker, så kommer rimligen ännu färre vara för lagen.

Min bedömning är att Internet och våra datorer i framtiden kommer vara mer slutna och anonyma, men kanske främst krypterade. OneSwarm är ju ett ganska begränsat verktyg i det att det ”bara” går använda för anonym fildelning. För den som behöver ett mer övergripande skydd är de olika VPN-lösningar som finns att rekommendera. Det finns flera stycken sedan förut, och så sent som i går öppnade personerna bakom The Pirate Bay ytterligare en sådan lösning, kallad Ipredator, dock bara för betatestning.

Det är möjligt att OneSwarm i framtiden, om det får stor spridning, kommer utökas för att även möjliggöra andra typer av kommunikation över internet än bara fildelning. Om inte så verkar bl.a. projektet med Phantom-protokollet lovande. Jag tror att på sikt är det precis vad som kommer att behövas och vad som kommer att dyka upp. Ett helt decentraliserat, säkert, motståndskraftigt och framförallt isolerat (från det övriga Internet) transportprotokoll genom vilket andra program/protokoll kan kommunicera.

Om fler sätt att skydda dig, din information och din kommunikation kan du läsa här och här.

Kanske har jag glömt nämna att det går bra för filmbranschen, förresten?

I juni startar striden på allvar i EU, rösta för ett mer demokratiskt och mindre övervakat Europa!

Pingat på Intressant.

Direktlänk 7 kommentarer

How to lose millions of friends in 10 years

15 mars 2009 at 10.54 (Fildelning, Musik) (, , , , , , , , , , , , , , , , , )

När åtalet mot The Pirate Bay släpptes 2008 så fanns artisten Max Peezay (Tom Piha) med som en ”kränkt” upphovsman. Det visade sig dock att Max inte visste om detta och att han till på köpet inte företräddes av IFPI utan ägde sin musik själv. Kort efter att åtalet kommit ut hoppade han således av från det. Max säger:

”Jag tror inte på deras metoder i den här otroligt infekterade frågan. En hårdför linje med fängelse och skyhöga böter leder inte till någon långsiktig lösning. Jag vill inte vara med och sätta någon i fängelse.”

Tydligen skall fler artister önska kunna hoppa av åtalet, men enligt de avtal de skrivit med sina skivbolag har de ingen möjlighet att göra det.

När rättegången sedan väl började så visade det sig att det var fler målsägande inte var med på att ingå i åtalet; den danske producenten Henrik Danstrup, vars gangsterfilm ”Pusher 3” ingick i åtalet, tycker det är: ”‘märkligt’ att han är målsägande i rättegången”. Han säger till radio DR att:

”Det er mærkeligt. Jeg har ellers meget sympati for fildeling, og min sympati ligger på piraternes side. Filmbranchen må finde et nyt koncept for at tjene penge i stedet for at leve i fortiden.”

Ett annat exempel involverar bandet Travis, som själva uppmuntrade sina fans att lägga ut och dela med sig av låtar från deras nya album Ode to J. Smith. Samma fans som sedan IFPI valde att jaga med s.k. cease and desist-brev, för att få dem att sluta länka till låten. Detta gjorde att Travis själva kände sig nödgade att hjälpa fansen mot IFPI. Travis sångare Francis Healy gav till och med konkreta råd till en förlegad industri:

”The problem is, the business is trying to fit old rules on a new model. Like trying to fit the square peg in the round hole. I think someone has to sit down and re-write the rules for the new model. Maybe the PRS rules with stations were put in place when radio was very small and easy to control. The Internet is giant so is hard to govern. Maybe the way ahead would be to look at the big companies like YouTube and MySpace and say, for instance, 2 million people watch a video for a song then they have also been exposed to the advertising that generates profit for YouTube. Maybe PRS could collect money attributed to this in the same way as they do with commercial radio.”

Artisten Benn Jordan, The Flashbulb, fann sin musik säljas på iTunes, utan att få ett öre för det, så han lade ut musiken själv på bl.a. The Pirate Bay. Han säger bl.a.:

”Obviously, the last thing I would want is anyone to be fined or imprisoned for listening to my music. Another feature of uploading my own torrent is that it creates a little legal nesting area on a network otherwise deemed illegal by most governments and RIAA. When someone else uploads a torrent of my music, it is without my approval…on the other end of things, and more importantly, when someone raids an admin’s apartment…no police officer is asking me if I want to press charges.”

Vad gäller upphovsrättsmaffians metoder så innehåller de senaste nyheterna information om att Antipiratbyrån utpressat tonåringar, använder sig av tveksamma metoder, samt ämnar förstöra barns framtid.

Man undrar ju, om inte rättighetsmaffian kan få med sig ens sina egna artister, vilket stöd har de då för sina metoder, egentligen?

Det verkar dock som att de faktiskt inte har så stort stöd för dessa metoder alls, eller åtminstone att stödet minskar. I Storbritannien har 140 artister gått samman och bildat The Featured Artists’ Coalition, FAC, vilka menar att de förbises när nya digitala överenskommelser/kontrakt skrivs. De får inte vara med i utformandet av överenskommelserna och de får ofta inte ens betalt när deras musik används, utan pengarna går istället till skivbolagen menar de.

”Industrins förhandlingar har fokuserat på vinster och rättigheter, men de två intressenter som alltid har stängts ute från förhandlingarna är artister och fans.”

De ställder sig dessutom inte bakom upphovsrättsmaffians bryska metoder utan menar att:

”Om vi följer musikindustrins väg, gör vi inget mer än stödjer protektionistiska krafter. Det är som att försöka stoppa tillbaka tandkräm i tuben.”

Protektionistiska lagar såsom IPRED-lagen för mer skada än nytta. Det senaste är att Kungliga biblioteket i Stockholm känner sig tvingade att stänga ned sitt öppna nätverk, eftersom de inte vill riskera skadestånd eller rättsprocesser. Detta öppna nätverk har de sett som ett utmärkt nytt sätt att distribuera sin enorma mängd material:

”Kungliga Biblioteket har i dag ett öppet nätverk. Det är basen för den framtida utvecklingen av KB. På det öppna nätverket, där vi har våra kataloger, mediematerial, inscannade böcker, kan forskarna koppla upp sina datorer mot. Med den nuvarande lagstiftningen kommer det här inte att vara möjligt. Man kommer att behöva stänga ned det här nätverket, sa Snickars.”

En ny undersökning visar dessutom igen det vi redan visste, de som laddar ned är villiga att att betala för det om det fanns bra lagliga tjänster. Är det mer lukrativt att ge sig på fansen med lagstiftning och att hindra dem från att ta del av musiken än att starta nya bra lagliga tjänster?

Nej, de immaterialrättsliga monopolen skadar både ekonomin och kulturutvecklingen. Det behövs en digital intellektuell allemansrätt!

Direktlänk 1 kommentar

Upphovsrätt och filmbolag

8 mars 2009 at 10.51 (Fildelning, Film, Musik) (, , , , , , )

Jag läste i veckan en intervju i Svenska dagbladet med några svenska spelutvecklare om piratkopiering. Det slår mig hur långt före musik- och filmindustrin de ligger vad gäller attityd mot och uppfattning om piratkopiering. Ta detta uttalande från Ben Cousins, producent på Digital Illusions, som exempel:

”Det vi ser är nya kundbeteenden som ett resultat av ny teknologi. Om vi lär oss att dra nytta av det kommer branschen att få en större publik och därmed högre lönsamhet.”

De andra delarna av nöjesindustrin har mycket att lära. Istället för att stämma sina antagonister, vilket bara genererar bad-will och fler motståndare, borde de omfamna den nya tekniken och de möjligheter den ger!

När man läser saker som att Lars Ulrich tycker det är ”bisarrt” att ladda ned musik från internet, något han tydligen helt nyligen blev bekant med, så är det ju inte utan att man undrar hur dessa människor med gott samvete kan argumentera (dvs. stämma) mot fildelning.

Själv laddar jag inte ned musik alls. Jag lyssnar inte speciellt mycket på musik, och när jag gör det så blir det oftast på radion, för då kan jag kombinera mitt lyssnande med intressanta (ergo: jag lyssnar på Sveriges Radio) nyheter eller debatter. Jag började använda Spotify för några månader sedan, men slutade när de tog bort flera av mina favoritartister. Bra sätt att behålla kunderna–ta bort det de vill lyssna på från sortimentet! Idioter.

Det händer att jag laddar ned en och annan film dock, men då främst något äldre filmer eftersom jag tycker det mesta som numer kommer från Hollywood är skräp. Mitt mål är att gå igenom IMDBs topp 250-lista, i vilken medelåldern på filmer är ganska hög. Många av de filmerna skulle vara väldigt svåra att hitta i videobutiken.

Att se gamla filmer hjälper mig dock föga när MAFIAAn kommer och vill ha minst 100 000 kr av mig för illegal fildelning. Det senaste är ju dessutom att de vill förlänga ”skyddet” för musik från 50 år till 95 (!) år. Om detta går igenom så dröjer det nog inte länge innan liknande lagförslag dyker upp även för film. Det skulle då göra det olagligt att se underbara filmer såsom t.ex. Casablanca (nummer 11 på topp 250-listan) utan att få privatpolisen på sig.

Apropå privatpolisen så gjordes ju ett större beslag av piratkopierad film, musik, tv-serier och datorprogram häromveckan. En intressant detalj i sammanhanget är att det var Antipiratbyrån som offentliggjorde tillslaget, inte polisen. Det är inte utan att man undrar om de är en djupt rotad, integrerad del av polisväsendet.

Nej, upphovsrättsmaffian är en cancersvulst i samhället och måste krossas!

Direktlänk Kommentera

Varning! Bodström i faggorna

4 mars 2009 at 09.30 (Övervakning, Piratpartiet, Politik) (, , , , , , , )

Enligt ett TT-telegram i tidningarna i dag så sade förre justitieminister Thomas Bodström under Juristdagen i Jönköping i går att han kan tänka sig att ”ställa upp igen”. Dvs. om vänsterblocket vinner nästa val så vill han bli justitieminister igen.

En björntjänst gör ju ingen glad, så NEJ TACK Thomas Bodström, du behöver INTE ”ställa upp” igen.

Om Socialdemokraterna, med Mona Sahlin i spetsen, hade någon form av fingertoppskänsla och önskade ta tillbaka något av den röstboskap de förlorat till förmån för mer demokratiskt lagda partier så skulle hon ge Bodström kalla handen. Vi vill inte ha honom tillbaka som justitieminister!

Direktlänk 9 kommentarer