IPRED igen

24 november 2008 at 09.28 (Fildelning, Politik) (, , , , , , , , )

Det visar sig att klyftan mellan gamla och unga verkligen är astronomisk i fildelningsdebatten. Nu har inte argumenten mot IPRED-lagen något med fildelning att göra, men de är ju trots det tätt knutna till varandra. MUF har nämligen på sin förbundsstämma i helgen beslutat att de vill tillåta all fildelning som inte görs i kommersiellt syfte. Dvs. tjänar du inte pengar på fildelningen så skall det vara lagligt. Fredrik Reinfeldt håller såklart inte med.

Barnporrsargumentet, som jag pratade om i går, har lyfts fram igen. Det är lustigt att det argumentet kan användas för frihet och öppenhet. Normalt används det ju för att inskränka fri- och rättigheter på Internet. Det är Per-Erik Åström, tidigare chef på Rädda Barnens hotline som menar att ”Ökad risk för att stämmas i domstol kommer att leda till att stora och små fildelare blir mer intresserade av att gömma sitt IP-nummer”. Han verkar ha förstått precis hur internet fungerar, och är dessutom väldigt tydlig med att regeringen stressar igenom en oigenomtänkt lag. Problemet, som han ser det, är att:

”Du kommer aldrig att kunna lagstifta bort det här, tekniken kommer att spela dig ett spratt hela tiden, det är så det är. Att finta bort ett IP-nummer kan redan i dag nästan varenda unge i tolvårsåldern, säger Åström.”

Och det har han rätt i. Det är otroligt enkelt att med en knapptryckning bli osynlig på Internet. Han säger även, om anonymiseringstjänster, att:

”Det finns redan i dag [anonymiseringstjänster] i kommersiell mening och spontant tycker jag att en sådan här lag är mer en markering av att man inte får hålla på med sådant här. Efterlevnaden av den skulle kräva enorma resurser. Slaget är faktiskt redan förlorat, så är det, och att ge upphovsrättsinnehavarna halvpolisiära befogenheter tror jag inte på.”

”Ju mer tekniken blir en kurragömma-lek, desto bättre verktyg får de som ägnar sig åt verkligt allvarliga saker på nätet, till exempel barnpornografi.”

Artikeln avslutas med ett citat av Daniel Johansson, ”fildelningsexpert” från KTH, med ett budskap som bloggosfären länge försökt förmedla. Nämligen att:

”Om marknaden [som med till exempel Spotify] klarar av att föra över fildelningen till legala alternativ är den nya lagstiftningen kanske onödig.”

För övrigt är det inte en självklarhet vem som är pirat i fildelningssjöslaget.

Stoppa IPRED-lagen nu!

Annonser

Direktlänk 1 kommentar

IPRED-lagen

23 november 2008 at 13.03 (Fildelning, Politik) (, , , , , , , , , )

Den hetaste frågan i bloggosfären just nu handlar om det s.k. IPRED1-direktivet. Denna fråga kan inte ha gått många förbi. Nöjesindustrins förespråkare menar att vi måste stå upp för artisters möjlighet att försörja sig på sina verk. Gott så, men problemet är att invändningarna mot lagen inte huvudsakligen handlar om fildelningens vara eller icke vara.

IPRED-lagen har debatterats i veckor, men problemet som jag ser det är att man debatterar olika saker, eller undviker att debattera sakfrågan. Istället för att debattera den faktiska lagen, så debatterar man fildelning.

Det huvudsakliga problemet med lagen är att den inte är rättssäker. Den gör det möjligt för privata, starka ekonomiska intressen att ”leka polis” och bedriva ren utpressning mot svenska barnfamiljer. Musik- och filmbolagens intresseorganisationer, t.ex. Antipiratbyrån, kommer skicka ut kravbrev på tiotusentals kronor för att inte ta ärendet till domstol, där man riskerar att få betala ännu större belopp. Detta har hänt i alla andra länder som liknande lagar används i, och det finns ingen anledning att tro att de kommer göra annorlunda här. Beatrice Ask menar dessutom att detta precis är vad lagen skall användas till.

Man kan ju givetvis tycka att man får skylla sig själv, om man bryter mot lagen får man väl ta konsekvenserna? Ja, det är såklart sant, men problemet är att de summor man kan komma att få betala är helt enorma, och under inga omständigheter i proportion till brottet. I Danmark tog en kille livet av sig för att han inte någonsin skulle ha råd att betala tillbaka sin skuld. Dessutom är det väl polisen som skall lagföra brott, inte privata ekonomiska intressen?

Lagen kommer dessutom endast kunna komma åt de som inte har teknisk kompetens att undvika att åka fast. Det är otroligt enkelt att göra sig omöjlig att komma åt för musik- och filmindustrin, bestyckade med IPRED-lagen, genom att använda t.ex. en anonymiseringstjänst (t.ex. Relakks, Dold etc.). Men vanligare kommer troligen bli att man använder något av de otaliga anonyma fildelningsnätverk eller fildelningsprogramvaror som finns, t.ex. Freenet, Stealthnet, I2PSnark, iMule etc. (Läs mer om hur du skyddar dig på Internet här eller här.) Faktum är att somliga menar att IPRED-lagen är dålig just för att den kommer göra användare på Internet mer anonyma och att det skulle försvåra utredningar av t.ex. barnporrbrott.

Ett argument som ofta återkommer från lagens företrädare är att den måste antas, då den bygger på ett EU-direktiv. Ja, det är sant att den bygger på EU-direktiv, men den svenska regeringen går lägre än EU-kräver – Sverige måste INTE ge antipiratorganisationerna polisiära befogenheter, det är en ren lögn!

Dessa problem ovan är dock inte de som diskuteras, utan det blir ofta en diskussion om fildelares ”bristande” moral eller hur man skall göra för att garantera kreatörernas löner. Moraldiskussioner är dock vanskliga att ge sig in i och huruvida man skall garantera en viss bransch en fast inkomst är väl snarare en ekonomipolitisk fråga än något som har med upphovsrätt att göra.

Det är problematiskt varje gång någon säger: ”Ska jag komma hem till dig och sno ditt <fyll i valfritt husgeråd>?”, för faktum är att det inte har något med debatten om IPRED-lagen att göra. De blandar dessutom ihop äganderätt och upphovsrätt. Fildelning ÄR inte stöld, men fildelningsmotståndarna kommer aldrig sluta kalla det för stöld.

Andra argument som hörs ofta är: ”Hur ska då musiker och filmskapare få betalt?” eller ”Fildelningen kommer utarma kulturutbudet!” Först och främst har det inget med IPRED-lagen att göra, men sedan måste man givetvis fråga sig hur de får betalt idag och hur kulturutbudet har förändrats under de 10 år som fildelningen varit utbredd? Christian Engström diskuterar detta här.

Som tur är verkar den yngre generationens politiker (i de etablerade partierna alltså, andra förstår redan) förstå problemen. Lisa Bergman i Fokus slår huvudet på spiken:

”Internet är 2000-talets slagfält och striden står mellan de äldre som har den ekonomiska och politiska makten och de yngre som har de praktiska och tekniska möjligheterna.  Den äldre generationen kriminaliserar och fördömer medan den yngre suckar, skakar på huvudet och fortsätter att använda nätet och alla de funktioner som finns där.”

Gamla etablerade artister gnäller, medan nya bejakar de nya möjligheter som Internet och fildelning ger. Men argumenten mot lagen är många, dessutom är det inte troligt att artisterna kommer få några extra pengar från de domar som eventuellt kommer.

Det finns ingen anledning att införa lagar som är rättsosäkra, godtyckliga och tandlösa.

Stoppa IPRED-lagen nu!

Pingat på Intressant.

Direktlänk 2 kommentarer

Long time no see

22 november 2008 at 13.53 (Övervakning, FRA, Politik, Privat) (, , , , , , , )

Jag fick någon form av black-out efter FRA-förlusten. Jag kände väldigt starkt för den frågan och känner fortfarande väldigt starkt för den. Det blev som någon form av urblåsning när FP-kvinnorna lade sig platt för ett förslag som visade sig innebära i princip samma sak som det ursprungliga förslaget. Sedan visade det sig ju att FRA-lagen från juni kommer gå igenom efter nyår ändå och att de utlysta ändringarna kommer först till våren, om de kommer över huvud taget.

Inte konstigt att man blir matt.

Därför har jag inte bloggat på över två månader… Jag läste i princip alla tidningsartiklar och bloggar som skrev om ämnet; jag skrev, mailade och pratade. Investerade mycket tid och ork i att stoppa lagen. Sedan visade det sig att det blev någon typ av halvvinst, eller halvförlust, eller hur man skall se det. Jag tappade orken och sugen helt enkelt och det blev inget mer bloggande på ett tag.

Sedan dess har dock EUs telekompaket, ACTA, Lissabon-fördraget och IPRED-lagen varit på tapeten. Alla är de exempel på en centralisering och alienisering (anglicism, någon?). Dvs. att vi flyttar inflytande från folket till den monetära och politiska eliten, vilka dessutom skall övervaka oss. Demokratiförakt och väljarförakt är båda ord som använts. Jag vet inte vad man skall kalla det; vad det än är, så händer det mer och mer.

Det är något ruttet i västvärlden i dag. Vad skall vi/kan vi göra åt det?

Direktlänk Kommentera