Centerns förslag gör oss inte säkrare
Ingen kan väl ha missat centerns utspel om att FRA inte skall få spana på svenskar? “Ett konstruktivt inspel” kallar Sten Tolgfors det för, “ett destruktivt fulspel” skulle jag vilja säga! Det är nämligen så, att centerns förslag är ogenomförbart, och skulle det ändock vara det (IT-expertisens synpunkter till trots) så gör det oss tyvärr bara osäkrare! Jag skall strax förklara detta närmare.
Andra har redan kommenterat detta, men här är en förklaring varför centerns förslag är ogenomförbart: Ett IP-paket innehåller information om avsändare och mottagare (där avsändaren för övrigt går förfalska). Adresserna för avsändare och mottagare är de s.k. IP-numren, vilka helt enkelt är tal som identifierar en viss dator på internet och de består av 4 bytes, 32 bitar (i IPv4). Det går översätta dessa IP-nummer till land, eller till och med till region eller stad med s.k. “IP to country mapping“. Men, denna översättning är bara korrekt i ungefär 99 % av fallen, så epost från var hundrade svensk kan komma att hamna hos FRA, dvs 90 000 svenska medborgares epost (om alla svenskar skulle använda epost). Denna information kan dock bara identifiera din dator. Om du använder Gmail, Hotmail eller Yahoo mail, vilket väldigt många svenskar gör privat, så står de datorer som faktiskt skickar iväg de mailen i USA. Om du då skickar ett mail från t.ex. Gmail till en bekant eller släkting i Finland, Ryssland, balkan (och kanske Östeuropa?) så är det väldigt stor chans att detta mail blir s.k. transittrafik som går genom sverige. Det kan till och med vara så att om du skickar mail mellan två datorer i USA, dvs. från en Hotmail-adress till en Gmail adress, eller till och med mellan två Hotmail-adresser så kan det mailet råka gå genom Sverige och därmed bli transittrafik. Det senare är inte så troligt, men fullt möjligt.
Jag har skrivit det förut, men skriver det här igen: IP-trafiken går, som så många före mig förklarat, tillsammans med alla andra meddelanden i ett paketswitchat nätverk. Det betyder att de kan ta vilken väg som helst, tillsammans med vilka andra meddelanden som helst, för att nå sitt mål. Internet är ett s.k. “best effort”-nätverk, det betyder att det försöker göra så gott det kan för att få meddelandena (dvs. de s.k. paketen) att nå sitt mål, men lämnar inga garantier om någonting längs vägen.
Detta är inte mina påhitt, det är sanningar om hur internet fungerar - fråga vilken IT-kunnig person som helst, och denne kommer ge dig en liknande förklaring som jag gett ovan!
Dessutom, eftersom inte IP till land-översättningen fungerar perfekt, måste man då granska IP-paketen utförligare för att kunna avgöra om de är transittrafik eller inte? Då har vi ju inte kommit ifrån massövervakningen ändå!
Men, och det här är det viktigaste, om centerns förslag ändock skulle gå genomföra så skulle allas vår internetkommunikation bli ännu mer osäker och hur man än gör så skulle den bli genomsökt! Det finns två sätt att lösa filtreringen av IP-paketen, nämligen:
- att FRA sköter kontrollen av vilka paket som är transittrafik och vilka som inte är det. Men, då har vi ju faktiskt inte förändrat något utan skickar ändå all trafik till FRA för granskning.
- att internetleverantörerna och de som sköter IT-infrastrukturen i gränskablarna filtrerar trafiken och bara skickar vidare transittrafik till FRA.
Av dessa alternativ är det endast det andra som skulle förändra något mot hur det är i dag, då det i dag är FRA som kommer sköta filtreringen i de s.k. “samverkanspunkterna”. Men, men det alternativet kommer det alltså vara helt vanliga IT-ingenjörer, de som handhar kablarna på IT-företagen, som skall ansvara för filtreringen innan transittrafik kopieras och skickas vidare till FRA. Dessa människor är vilka som helst som jobbar på ett helt vanligt företag. De har ingen tystnadsplikt och inget de råkar se skulle bli sekretessbelagt. Givetvis kan de redan i dag kolla på all information vi skickar, om de skulle vilja, men med ett verktyg som plockar fram “intressant” information ur det konstanta flödet kommer det givetvis klia i fingrarna på även den mest ärliga människa! Alla system läcker och skall man nu lägga in ännu en instans som skall kunna se informationen som kommer FRA till del, så kommer det läcka än värre! Detta gör oss inte säkrare, utan tvärt om!
Vad har hänt mer? Jo, Mikael Odenberg ljuger i DN debatt, och en handfull folkpartister med Birgitta Ohlsson och Camilla Lindberg i spetsen verkar vara de enda med ruter och förmåga att tänka själva i Alliansen. Ja, dessutom verkar Thomas Bodström ha vaknat och insett vad som är rätt och riktigt - fast troligen inte.
Men, varför skulle det vara mer ok för FRA att spana på helt vanliga finnar? Har vi inte en moralisk skyldighet att även skydda deras mänskliga rättigheter? FRA sysslar ju dessutom med väldigt omfattande byteshandel, så varför skulle vi känna oss säkrare nu?
Nej, FRA-lagen måste rivas upp!
Pingat på Intressant.
Fildelare förklarar krig mot spelbranschen?
Jag läser i DN i dag att datorspelsindustrin i Storbritannien tagit sikte på 25 000 (!) fildelare, och hotar med att dra dem inför domstol om de inte frivilligt betalar 300 pund (ca 3560 kr) till dem i skadestånd. Det är alltså samma skrämseltaktik som musik- och filmbranschen ägnat sig åt i USA.
De företag som står bakom denna aktion är: Atari, Topware Interactive, Reality Pump, Techland och Codemasters. Och de står stolta bakom sin trångsinthet med påståenden som:
“Vi måste komma bort från tanken på nya affärsmodeller som enda lösning på piratproblemet. Det är vilseledande. Vi måste beivra upphovsrättsintrång. Det handlar inte om att skydda en föråldrad fysisk distribution, utan de nya modellerna med legala digitala alternativ.”
Att man alltså hellre går till domstol mot sina kunder och sin målgrupp än att tänka i nya banor, alltså.
Enligt uppgift är det det svensktillverkade spelet “Battlefield 1942″ som är populärast på fildelningsnätverken, med 1,5 miljoner nedladdningar i veckan. Men Dice, tidigare Digital Illusions (kommer ni ihåg Pinball Dreams? Fantastiskt spel! Kan laddas ned här och här, lagligt.), som utvecklat det spelet har en betydligt sundare inställning till problemet:
“Vi vill inte hamna i samma situation som musik- och filmbranschen. Här på Dice finns inga planer på att delta i jakten på fildelare. I stället arbetar vi med att utveckla nya affärsmodeller som bekämpar nedladdningen genom att skapa mervärde.”
Detta säger Jenny Huldschiner, informationschef på Dice, och tillägger att det är en ständig kamp för att ligga före piratmänniskorna. I deras kommande satsning, gratisspelet “Battlefield Heroes”, tänker de försöka tjäna pengar på reklam och tilläggsavgifter, t.ex. så kallade mikrotransaktioner, istället för själva spelet. Det senare använde tydligen även Uppsalaföretaget Stillfront i sitt gratisspel “Wanted“.
Nu spelar jag inte dataspel, men jag skulle ändå vilja uppmuntra er som gör det att ge fingret till stelbenta företag de företag som står bakom sådana här aktioner mot sina kunder och fans. Istället uppmuntrar jag er att stötta sådana företag som Dice och Stillfront och därmed visa att det är en sådan inställning vi önskar att de har!
Alltså: Förklara gärna krig mot gammelspelföretag som hellre polisanmäler er än uppmuntrar er att använda deras produkter! Men stöd då även gärna de som tänker i nya banor och vill leva tillsammans med fildelning!
Pingat på Intressant.
Tillbaka till verkligheten
OS 2008 avslutas på söndag, den 24 augusti. Då slutar, antagligen, nyhetsrapporteringen från Peking - åtminstone kommer den reduceras rejält. Sverige har ju dessutom inte presterat sådär jättebra, så ingen sörjer. Således kommer det ges möjlighet till att ta upp debatten om FRA-frågan igen. Som andra redan rapporterat om tidigare, så kommer det bli en händelserik höst.
Jag förstår inte riktigt hur andra bloggare gör som har tid att skriva långa och utförliga blogginlägg dagligen. Min tid är relativt fri utanför arbetstid, men med 40-50 timmars arbetsvecka så känner jag ändå inte att jag har den tid som jag så optimistiskt trodde att jag skulle ha, när jag startade denna blogg under sommarens varmaste och lataste dagar. Jag är mycket imponerad av er som hinner, ni gör ett jättebra jobb!
Hektisk vecka
Hektisk vecka, på alla sätt och vis. Jag har jobbat nästan 20 timmar övertid och äntligen lyckats komma loss för att hinna ikapp med att läsa nyheter och skriva i bloggen. En rekapitulation av veckan som gått, och lite tankar om det:
I måndags skrev flera “tunga” moderata kommunpolitiker en debattartikel i DN där de gav väldigt genomtänkta synpunkter på, och kritik emot, FRA-lagen. Läs den om du inte gjort det!
Lämpligt nog kunde moderatledningen skicka ut ett noterat-mail till alla på höga poster inom partiet inom någon timma. Mailet är bara en genomgång av de argument som vi redan hört. Min gissning är att det är Sten Tolgfors som skrivit det. Tyvärr är det ju folk som går på dessa, ja om inte lögner så åtminstone dribblingar med sanningen. Mailet blev snabbt sågat, både av bloggare och i traditionella medier.
Vidare har både Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt gått ut och sagt att de nu skall lyssna på kritiken, och ta till sig, men givetvis inte ändra lagen, bara lägga till fler kontrollinstanser. Björklund hotade dessutom med al-Qaida - löjligt! Ja, Fredrik Reinfeldt lyckades alltså sent omsider visa sig. Vissa trodde han var försvunnen. Denne verlighetsfrånvände man har alltså lyckats kommentera sommarens stora debattämne, men säger givetvis ingenting engentligen. Det är dock smart av honom att komma ut precis dagarna innan OS. Från och med i eftermiddag kommer givetvis allt prat om FRA att dränkas i nyheter om och från OS.
Ingvar Åkesson har bedrivit (olaglig?) opinionsbildning igen, och har chattat både på DNs och Expressens nätsidor. Där sprider han rena lögner om vad som kommer hända med lagen. Förbryllande. Men tro inte mig, för all del, läs lagen själv, och bilda dig en egen uppfattning!
Inte nog med att beslutsfattarna sprider lögner och inte lyssnar på opinionen, de lyckas dessutom särdeles dåligt att motivera varför vi alla skall avlyssnas. Nu är 51 % av svenskarna emot lagen, mot 47 % den 18 juni, när lagen antogs.
Det har även kommit fram farhågot att regeringens ovilja att lyssna i debatten inte kommer sig av påtryckningar från USA, utan från EU, “EU-spåret”. Kanske är det så att USA utfört påtryckningar på EU-nivå, eller så beror det på något annat. Det kommande samhället har redan ett namn: “Demokratur“. Mer om detta lär vi höra i den närmaste framtiden.
I dag kl. 13.50 börjar OS-invigningen. Jag antar, som jag nämnde ovan, att FRA-debatten kommer dränkas i OS-prat, men den kommer sannolikt att leva väl även under dessa veckor. Kanske ges det möjlighet att reflektera över olika säkerhetsaspekter av OS-spektaklet, det jag egentligen tänkte jag skulle blogga om! 
Nu skall jag gå och knäcka en kall. Trevlig helg!
Allas vår frihet är hotad
I dagens Aftonbladet skriver 22 HBT:are en mycket tänkvärd debattartikel med titeln: “Vår frihet är hotad” och budskapet: “FRA kan kartlägga och ödelägga en människas liv“. De lyfter fram HBT-problematik i FRA-ljuset, i och med FRAs utökade massavlyssningsmandat, och varnar för ändamålsglidning. Dock så missar de att poängtera en väldigt viktig detalj: FRA har i och med den nya lagen fått en alldeles egen Personuppgiftslag, där de bl.a. får rätt till:
“insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning, inhämtande, användning, utlämnande genom översändande, spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller samkörning”
av alla möjliga typer av uppgifter, bl.a.:
“vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv”
Oscar Swartz uppmanade HBT-världen att reagera i en artikel i QX och Christian Engström har skrivit om detta tidigare, likaså Anna Troberg i sin blogg och Rickard Falkvinge i sin.
Regeringen gör alltså både åsiktsregistrering, registrering av sexuell läggning samt etnisk (”ras”-) registrering laglig i och med denna lag. Betydligt fler borde reagera!
Jag trodde att det där med “rasbiologi” lades ned på 50-talet och att homosexualitet slutade vara straffbart på 40-talet och slutade vara en sjukdom på 70-talet. Upplysningens tid hade kommit trodde vi, men så är alltså inte fallet. Det tidigare “Rasbiologiska institutet” var det socialdemokraterna som startade, blir det moderaterna/alliansen som öppnar ett nytt, med större befogenheter?
Andra som skriver om detta: Gustav Andersson, Oscar Swartz, Per Ankersjö.
Pingat på Intressant.
IOK och Kina censurerar internet för journalister
Först verkade allt bra. Kina lovade IOK att inte censurera internet under de olympiska spelen i sommar. De lovade att tillgången till nätet skulle leva upp till “olympiska standarder”, under spelens gång. Däremot meddelade de att det eventuellt kommer vara några minuters fördröjning av sändningarna från OS, så att de kinesiska myndigheterna kan gå in och redigera bort eventuella protestaktioner och liknande.
I går meddelades dock att detta löfte inte kommer att hållas, utan Kina kommer att censurera bl.a. sidor med information om Falungong. Även Amnesty Internationals och Tibets exilregerings nätsidor är blockerade, samt sidor med informtion om massakern på Himmelska fridens torg 1989. I går meddelades dock att IOKs president Jacques Rogge och dess presschef Kevan Gosper skulle hålla “mycket allvarliga diskussioner med de kinesiska myndigheterna” i frågan. Det visade sig vara en ren lögn, IOK har förhandlat med de kinesiska myndigheterna och har godkänt att vissa sidor, som inte är relaterade till OS, censureras för alla även under de olympiska spelen. Detta går tvärt emot vad IOK har lovat; en av IOKs vice presidenter, svenskan Gunilla Lindberg, som även är generalsekreterare i SOK, sade i en intervju med Svenska dagbladet att:
“Det kommer ju att vara frihet för pressen under de olympiska spelen och den olympiska perioden, och det är ju det enda krav som IOK har ställt. Det är bara det vi kan styra över. Detta har de lovat. Och det kommer de att uppfylla, sade hon.”
När Kina och Peking 2001 valdes som värd till Sommar-OS 2008 så sade Wang Wei, generalsekreterare i Pekings olympiska försökskommitté att:
“Vi kommer att ge media total frihet att rapportera när de kommer till Kina. [...] Vi är övertygade att OS inte bara kommer att gynna vår ekonomi men också förbättra alla sociala villkor, inklusive utbildning, vård och mänskliga rättigheter.”
Idel lögner alltså. Nu visar det sig även att utländska hotellkedjor skall tvingas installera speciell övervakningsutrustning för att avlyssna gästernas internettrafik (och sannolikt även censurera den?). Det hävdar den amerikanske senatorn Sam Brownback. Dessutom skall hårda straff uttdelas till dem som inte går med på att avlyssna och övervaka sina hotellgäster.
Amnesty Internationals svenska ordförande Lise Bergh, som är mycket kritisk till IOK:s agerande, säger att:
“Man kan inte förhandla om yttrandefriheten.”
Och jag kan inte annat än att hålla med. Enligt Amnesty International har läget i Kina bara blivit värre sedan de tilldelades de olympiska spelen. Jag läste för en tid sedan att när Kina och Peking tilldelades OS 2001 så hade de sex stycken dissidenter fängslade, medan den siffran i dag uppgår till ett hundratal. (Tyvärr hittar jag inte länken nu. Någon som vet?)
Detta är givetvis vidrigt, men jag kan inte annat är beundra den kinesiska regeringens list i detta. De hade antagligen inte en tanke på att förändra någonting inför de olympiska spelen. De gick ut vid ett antal lämpliga tillfällen och sade att de skulle luckra upp förbuden, och fick i och med det omvärlden att lugna sig. Sedan går de nu ut en dryg vecka innan spelen börjar, när det är alldeles för sent för IOK att ställa några krav längre, och säger att de visst kommer censurera och visst kommer hålla dissidenter föngslade. Det är utstuderat, och smart - men vidrigt.
Det värsta är dock inte den kinesiska regeringen agerande, för det är ju så här de regerar, utan det är IOKs undfallande. IOKs enda kommentar är att idrott och politik är två skilda saker. De kunde inte ha mer fel. Möjligen i deras önskan, men verkligheten är en annan. IOK skulle kunna göra så mycket för att hjälpa fattiga och rättslösa, men väljer istället att som Gunilla Lindberg titta åt andra hållet, och låter då istället dissidenter sitta fängslade, och journalister censureras och riskera att fängslas. Skämmes!
Det bästa nu vore att alla demokratiska länders ledare går ut och bojkottar invigningsceremonin av OS, men det kommer troligen inte att hända. Sydostasien (och Indien) är världens just nu starkast växande ekonomier, och ingen vill stöta sig med den kinesiska regimen och riskera att inte få ta del av kakan.
Pingat på Intressant.
Bloggarnas makt
I dagens Expressen (även i Kvällsposten och GT) skriver den ytterst kompetente Aaron Israelson en ledare om FRA-lagen och dess brister. Han skriver även om några grundläggande demokratiska krav som måste införas för att denna lag skall kunna accepteras, nämligen: Underrättelseplikt, tydligt syfte samt domstolsprövning. Utan sådana förändringar saknar lagen demokratisk förankring och bör rimligen stoppas av Europadomstolen i Strasbourg.
Men vad händer om lagen får grönt ljus i Strasbourg? Det borde den inte göra med tanke på den kritik som de tyska och brittiska lagarna fått. Men tänk om? Dessutom så kan det ta flera år innan något utlåtande kommer från Europadomstolen, vad som helst kommer kunna hända under den tiden som gör att vi inte blir av med lagen.
I förrgår skrev Sanna Rayman ett mycket intressant inlägg i Svenska dagbladets ledarblogg där hon konstaterar det faktum att om ett upprivande av FRA-lagen skulle innebära en tillbakagång till den oreglerade spaningen (ett av Sten Tolgfors huvudargument) så innebär det en försämring för 5 % av svenskarnas kommunikation, medan det skulle innebära en integritetsförstärkning för 95 % av svenskarnas kommunikation. Det är lustigt nog Sten Tolgfors egna siffror.
Dock är det ju givetvis så att även utan den massiva kränkning av demokratiska fri- och rättigheter som FRA-lagen innebär så skulle det visst gå skydda både svensk kommunikation i kabel och i luften. Se hur våra grannländer gjort. FRA-lagen innebär ett kraftigt utökat mandat för FRA, inte ett integritetsskydd för medborgarna, som Sten Tolgfors så gärna vill få oss att tro.
Den mediastorm som sent omsider kom skulle inte varit möjlig om det inte varit för sveriges alla bloggare, som genom en bloggbävning på internet fick Sverige att vakna och se vad som höll på att hända. Det visade sig dock vara för sent, eftersom lagen klubbades igenom den 18 juni 2008, men eftersom lagen skall få en tilläggsproposition i höst där det är tänkt att det skall läggas till ytterligare kontrollinstanser, men där den alltså också kan rivas upp om det går att få fyra borgerliga ledamöter som röstar emot.
Det är en ny tid vi lever i. Det är inte med nödvändighet den tredje statsmakten som leder debatten längre, och den utvecklingen kommer med all sannolikhet att fortsätta. Detta är givetvis ett bevis på att avdemokratiserigen av västvärden bjudes motstånd, men även att debatten och demokratin lever vidare och frodas på internet. Trots att EU vill försöka begränsa bloggandet, så kommer de med största sannolikhet inte att lyckas. Skall de lyckas kommer de bli tvugna att göra som de gör i Kina, att fängsla dissidenter, men frågan är om det är något de kommer vilja göra. Man kan hävda att det redan börjat i Sverige, men sannolikt var det endast en given reaktion på ett läckage inom en hemlig organisation som det sedan inte kommer bli något av.
Det är spännande tider vi lever i! Moderaterna skall t.ex. börja blogga, vi får väl se hur det faller ut. Vi får inte glömma att det är alldeles innan det ljusnar, som det är som mörkast. Bloggarna har fått en enorm makt i Sveriges medielandskap, den måste vi förvalta väl om vi vill behålla respekten.
Till regeringen kan jag bara säga: En sådan seger till, och ni är förlorade!
Fienden inom FRA
Jag noterar något chockad att FRAs generaldesinformatör Ingvar Åkesson har anmält Henrik Alexandersson för yttrandefrihetsbrott. Henrik är ordförande för det nyliberala nätverket Frihetsfronten, och har en längre tid bloggat om integritet och FRA-lagen. De senaste veckorna har han punlicerat flertalet mycket komprometterande uppgifter om FRA. Bl.a. den hemliga listan med 103 namn på oskyldiga svenskar (den innefattades nämligen av spaningsuppslag som SÄPO avvisade) som olagligen avlyssnades och registrerades av FRA under 1990-talet. Han har även publicerat den hemliga anmälan till Datainspektionen, där listan var en bilaga, som gjordes av en tjänsteman som uppges ha arbetat på Rikspolisstyrelsen tidigare, och alltså får antas ha god uppfattning om dessa förhållanden. Det senaste scoopet från Henrik var när han publicerade ett hemligt dokument med spaningsuppslag som skickats från FRA till SÄPO, vilket indikerar att FRA skall ha spanat i kabel redan ridigare. Vilket av dessa avslöjanden som givit anledning till anmälan är inte klart, men det kan ju lika gärna vara alltihop. Anmälan går att läsa här. Enligt ett tips till Henrik från utländsk polis (!) har han hamnat på en lista över personer som skall omhändertas om de upptäcks. Dock blev han inte omhändertagen när han landade på Arlanda i går kväll.
Känns detta igen? I IB-affären valde myndigheterna också att skjuta budbärarna, vilka i det fallet var Jan Guillou, Peter Bratt och Håkan Isacson. Skall människor som granskar staten verkligen riskera att hamna i fängelse? Det är inte utan att man börjar fundera hur det kan ha gått så här illa.
Det är intressant att mycket av detta, och då framförallt Ingvar Åkessons agerande påminner om handlingen i just Jan Guillous roman Fienden inom oss från 2007. I Guillous roman är det nämligen tillåtet för höga SÄPO-tjänstemän att “ventilera”, dvs. gå ut med information så att “massmedierna inte far iväg i spekulationer“. SÄPO-chefen gör där skillnad på “ventilage” och “läckage”, och menar att s.k. sanktionerat ventilage är tillåtet, för att styra medierna och debatten, men läckage, dvs. icke sanktionerat läckage, är otillåtet. Följande dialog mellan huvudpersonen, förhörsledaren Ewa Johnsén-Tanguy och SÄPO-chefen Ralph Dahlén äger rum:
“[...] Det är en väldig skillnad mellan läckage och ventilage.”
“Ventilage?”
“Ja, vi använder den termen internt. I extremt hemliga utredningar är det av vikt att massmedia inte far iväg i spekulationer, av en mängd skäl. Därför reglerar vi i viss mån det där själva.”
“Vilka är vi i det sammanhanget?”
“Jag själv och avdelningscheferna, i princip du också. Om du vidarebefordrar sovrad information så är det inte läckage utan ventilage, en säkerhetsventil för att se till så att inte allmänheten får en förvriden bild av vad vi sysslar med. Det är ytterst en demokratifråga.”
Ewa var var förstummad för första gången på mycket länge. [...] Samma gärning, flera års fängelse i det ena fallet och, om inte lagligt så ändå straffritt i det andra fallet.
Det leder mig genast till tanken att den opinionsbildning som Ingvar Åkesson ägnat sig åt de senaste veckorna (vilken eventuellt är olaglig i sig), där han onekligen spridit hemligstämplad information, får anses vara “ventilage”, medan det Henrik Alexandersson gjort är att betrakta som “läckage”. Dubbelmoral? Javisst!
Guillous roman är mycket läsvärd och rekommenderas varmt. ISBN-numret är: 91-642-0242-9.
Pingat på Intressant.
Två icke-kompatibla lagar
Jag läser, efter några dagars semester, att ytterligare dumheter dyker upp från Rosenbad. Jag tänker på vad som kommit att kallas “Civilkuragelagen“, eller “Angiverilagen“. Med vilken det alltså skall bli brottsligt att inte göra något åt eller inte anmäla om man ser eller misstänker att ett brott begås eller har begåtts. Alla de borgerliga partierna i Alliansen är överens om detta och räknar med att driva igenom lagen innan mandatperioden går ut 2010.
Jag tänker inte skriva generellt om varför detta är en så dålig idé, då så många andra före mig redan gjort det. Jag tänkte istället kommentera hur detta kan komma att påverka den så hett omdebatterade FRA-lagen.
Vad har nu detta med FRA-lagen att göra? Jo, eftersom Sten Tolgfors svurit sig blå på att all kommunikation mellan svenskar i Sverige skall slängas om den påträffas, oavsett innehåll. Detta vet vi redan är rent trams, eftersom polisen är en av de större kunderna i “FRA-butiken”. Men, men den kommande Angiverilagen blir ju FRAs signalspanare skyldiga att polisanmäla lagbrott som de råkar stöta på. Dessutom, om de inte amäler det så begår de ju ett lagbrott och måste anmäla varandra.
Men den här lagen är Sten Tolgfors löften inte ens värda luften de uttalades med, om de nu var något värda innan…
Pingat på Intressant.
Problemet med blockpolitik
Alice Åström vill enligt uppgift sträcka ut en hand högerut för att gemensamt kunna stoppa FRA-lagen. Detta säger Cecilia Wikström i en intervju med Sveriges Radio sig dock inte vara speciellt pigg på:
“[...] jag kan omöjligen tänka mig en situation där det är vänsterpartiet som ska ta ledartröjan i den här frågan. Den har vi redan tagit inom folkpartiet, så det ska vi fortsätta med också, säger Cecilia Wikström.”
Detta är det stora problemet med blockpolitik, och det har Opassande-Emma skrivit bra om tidigare. Att inte kunna tänka fritt och göra gemensam sak av frågor av denna dignitet är i mina ögon en svaghet. Om Cecilia Wikström verkligen brann för att riva upp FRA-lagen skulle hon inte tveka, men prestige verkar tyvärr går före allt i blockpolitiken. Väljarna ställs inför två dåliga alternativ, vilka absolut måste tycka olika i alla frågor.
Det är även intressant att Cecilia Wikström säger att Folkpartiet tagit på sig ledartröjan i denna fråga. Tyvärr måste jag meddela att den tröjan redan är upptagen. Folkpartiet gör därmed samma misstag som F! gjorde för en tid sedan, dvs. att påstå sig stå i bräschen för denna fråga, när de så uppenbart inte gjort det. Detta har Anna Troberg ängnat ett blogginlägg åt tidigare.
Folkpartiet hade visserligen en ensam ledamot som röstade nej, all heder åt Camilla Lindberg, men alla andra folkpartistiska ledamöter, utom en som lade ned sin röst, röstade faktiskt ja till FRA-lagen. Innan folkpartiupproret hade dessutom, i högerblocket, redan Centeruppropet startats. För att inte tala om alla de riksdagsledamöter i vänsterblocket som röstade nej, och efter att lagen röstats igenom dessutom krävt att den skall rivas upp.
Det är givetvis jättebra att Folkpartiet (och F!), eller åtminstone folkpartister, vaknat och insett allvaret i denna fråga. Däremot sitter det borgerliga motståndet på en enorm makt här. De borgerliga ledamöter som är emot lagen hamnar ju i vågmästarställning.
Jag blir dock orolig när Cecilia Wikström meddelar att hon:
“[...] kan inte svara på om hon tänker gå emot regeringen i ett skarpt läge, [...]“
Hon vill alltså förmedla att hon är emot lagen och skulle vilja riva upp den, men är inte beredd att faktiskt göra det, eller hur bör man tolka det?
Borgerliga kritiker: Kom till sans, våga stå upp för vad som är rätt och vägra vara nickedockor i detta skådespel!
Andra som skriver om detta: Opassande
